Jag ångrar mig lika mycket efter varje gång, och jag önskar att jag kunde styra det. Men det kan jag inte just nu, men jag jobbar på det. Jag vet att det kommer ta tid och jag måste låta det göra det också. Jag vet att de kommer bli bra iaf bättre. Jag är glad att jag har tagit tag i problemet och börjat acceptera det, även om det är jobbigt så vet jag att det är en steg framåt. I vissa perioder är det hur bra som helst och ibland inte, som just nu. Jag vill bara gömma mig, jag orkar inte kämpa mer så känns det för stunden. Jag tänker samma efter varje jävla gång, varför gjorde jag detta? Jag mår ju bara illa och känner mig som världens största människa som har gått i ett par skor. Jag säger också efter varje gång att detta var sista gången, men som sagt jag kan inte styra det nu men en dag kommer jag göra det. Jag tänker tillbaka på när jag mådde så bra även om det bara var någon/några dagar sedan, allt kan förändras så fort. Men jag ska fan inte heller ge upp för jag vet att jag är nära, jag ska hitta balansen, och jag ska stå där som en vinnarare inte för någon annan utanför mig själv. Och jag kan säga att jag hade aldrig klarat de utan mina underbara vänner och familj ♥ tack!



/ jessan